Tankarna bara snurrar runt

Precis som jag har skrivit i min rubrik, tankarna bara snurrar runt i huvudet, men det är väl inte så konsigt! Tankarna har hållit mig vaken på nätterna också men nu kanske det vänder snart, för jag behöver sova .
Jag vill inte behöva tänka på sånna här saker, jag vill bara behöva tänka på min dotter/familj. (Jag vill inte att hon ska bli lidande av det här). Men nu är det så här det ser ut och då får man göra det bästa utav det.

Jag har iaf bestämt mig för att jag ska göra börstoperationen (en förebyggande bröstoperation med omedelbar rekonstruktion) läs mer här om du vill veta mer om det. Men jag vet inte när det "passar" om kan säga så?! Jag tycker att det är svårt att veta när det är "rätt" att göra en sån här operation. Det är ju så att man måste ju bestämma sig för något och det har jag gjort, även om jag kanske inte hínner prova det här med att gå på kontroller (mammografi och magnetröntgen) jag känner att jag vill få det gjort nu. Varför vänta?
Okej jag kommer inte att kunna amma om jag gör operationen innan mitt andra barn, men det känns att det här är en viktigare fråga än det. Jag vill finnas för mina barn hela mitt liv. Jag kommer inte att kunna leva med att jag kanske väntar några år med att jag göra operationen och så får jag cancer, det skulle jag inte klara för jag visste ju om det innan att jag kunnat göra något som förhindrade det.

Jag vet att man ska tänka egoistigt men det är svårt kan jag säga, för min dotter/familj går alltid först.
När jag tänker på det operatinen så känns det ändå ganska bra, visst har jag några (läs: många) frågor men jag kommer att få träffa en läkare i Juni och då kommer jag att ställa alla mina frågor till honom/henne. Det ser jag framemot. Jag har redan börjat skriva ner på ett papper vad jag vill ställa för frågor som jag kommer att ta med mig till mötet. Några frågor som jag har skrivit är:

1. Vad är genomsnitts åldern på kvinnorna som gör en sån här operation?
2. Vad ska jag ha för förväntningar på resultatet efter operationen?
3(a). Hur länge blir man kvar på sjukhuset efter operatinen (b) Får man stanna någon dag extra om jag skulle vilja det?
4(a). Tiden efter operationen, vad ska man tänka på? (b) Hur länge blir man sjukskriven? (c) Vilka smärtsillande kan man ta/hur länge?
5. Vad händer om jag blir gravid efter operationen (tänker angående brösten)?
Ja, frågorna är många och dom kommer nog att bli fler kan jag tro.
Men jag känner att det här kommer att bli rätt, för jag känner att det är rätt att göra det här.

Beskedet!

Den här bloggen kommer att handla om att jag bär på BRCA1 genen. Har pecrecis fått reda på det eller rättare sagt den 4/5-11 fick jag det beskedet.

Kvinnor med BRCA1 får bröstcancer vid i genomsnitt 40 års ålder. För BRCA2 är genomsnittsåldern lite högre. Det kan jämföras med 63 år för kvinnor med icke ärftlig bröstcancer. Förutom den höga risken att utveckla bröstcancer har en mutationsbärare av BRCA1 en 60 % risk att utveckla äggstockscancer och en 30 % risk att få cancer i andra bröstet. Risken att utveckla äggstockscancer är högre med kvinnor som har BRCA1 än med kvinnor som bär på BRCA2. Risken för kvinnor med BRCA1 att utveckla äggstockscancer räknas vara runt 44-64 procent före 85 års ålder och en kvinna med BRCA2 är livstidsriken 15-20 procent. Kan läsa mer om det här http://www.brca.se


Jag tog med min mamma på mötet när jag skulle få svaret om jag bar på genen som mamma har. Mötet började med att jag fick veta att jag bar på genen, jag blev alldeles stel i kroppen fast jag kände en lättnad på samma gång, för jag har som "vetat" på något sätt jag att jag har den, men nu fick jag det på svart&vitt.
och jag kan andas ut nu och slappna av. För det här jag jag tänkt på sen jag vetat att mamma har den. och så har jag tänkt mycket kring just bröst- äggstockscancer sedan min mormor dog idet och min mamma har haft bröstcancer. Så det har alltid funnits i mitt huvud. Jag kan släppa en bit, och försöka tagtag i en ny bit, När ska jag operera mina bröst?

Så nu sitter jag här med mina vigtigaste beslut i mitt liv.
Vad ska jag göra? När ska jag göra det? Hur går det till? Hur ont gör det?
Som sagt så har jag tusen frågor, som jag försöker hitta svar på med det är inte lätt kan jag säga.
Jag håller på att läsa på internet om det här men det finns inte så mycket information. Men jag har hamnat på några fina bloggar som bär på genen också, så det har gett mig en heldel information om hur det har gått för dom med operation osv.

Det här har som fått mig att se på livet med andra ögon nu, man ska aldrig ta saker för givet. Livter är för skört för det.