söndag 8 maj 2011

Beskedet!

Den här bloggen kommer att handla om att jag bär på BRCA1 genen. Har pecrecis fått reda på det eller rättare sagt den 4/5-11 fick jag det beskedet.

Kvinnor med BRCA1 får bröstcancer vid i genomsnitt 40 års ålder. För BRCA2 är genomsnittsåldern lite högre. Det kan jämföras med 63 år för kvinnor med icke ärftlig bröstcancer. Förutom den höga risken att utveckla bröstcancer har en mutationsbärare av BRCA1 en 60 % risk att utveckla äggstockscancer och en 30 % risk att få cancer i andra bröstet. Risken att utveckla äggstockscancer är högre med kvinnor som har BRCA1 än med kvinnor som bär på BRCA2. Risken för kvinnor med BRCA1 att utveckla äggstockscancer räknas vara runt 44-64 procent före 85 års ålder och en kvinna med BRCA2 är livstidsriken 15-20 procent. Kan läsa mer om det här http://www.brca.se


Jag tog med min mamma på mötet när jag skulle få svaret om jag bar på genen som mamma har. Mötet började med att jag fick veta att jag bar på genen, jag blev alldeles stel i kroppen fast jag kände en lättnad på samma gång, för jag har som "vetat" på något sätt jag att jag har den, men nu fick jag det på svart&vitt.
och jag kan andas ut nu och slappna av. För det här jag jag tänkt på sen jag vetat att mamma har den. och så har jag tänkt mycket kring just bröst- äggstockscancer sedan min mormor dog idet och min mamma har haft bröstcancer. Så det har alltid funnits i mitt huvud. Jag kan släppa en bit, och försöka tagtag i en ny bit, När ska jag operera mina bröst?

Så nu sitter jag här med mina vigtigaste beslut i mitt liv.
Vad ska jag göra? När ska jag göra det? Hur går det till? Hur ont gör det?
Som sagt så har jag tusen frågor, som jag försöker hitta svar på med det är inte lätt kan jag säga.
Jag håller på att läsa på internet om det här men det finns inte så mycket information. Men jag har hamnat på några fina bloggar som bär på genen också, så det har gett mig en heldel information om hur det har gått för dom med operation osv.

Det här har som fått mig att se på livet med andra ögon nu, man ska aldrig ta saker för givet. Livter är för skört för det.

5 kommentarer:

  1. Jag är så ledsen att du fick det här beskedet, men jag är jätteglad att du gjort testet och på så sätt kan förebygga så att du inte behöver drabbas av cancern. Hoppas att du vet att jag alltid finns om du behöver något. Stor Bamsekram! <3 / Jeannie

    SvaraRadera
  2. Sköt om dig o varma kramar,,jag finns å,,ber för dig...det ligger en styrka o trygghet i kunskap, o du är väldigt klok..

    SvaraRadera
  3. Jeannie: absolut så vet jag det:) och jag älskar dig för det! många kramar tillbaka.

    Anna-Lena: tack för dina fina ord:) kramar

    SvaraRadera
  4. hejsan:=)det är ju en chansning att höra av mig ,du vet.livet är alldeles för kort för o älta o va bitter resten av livet så jag sträcker ut en hand o hoppas du tar emot den? har inte varit den pappa jag borde,inte funnits till på ngt bra vis för dig o det har jag inte brytt mig om tyvärr,lessen för mina val i livet.vill du ha kontakt med mig kan du ringa eller messa mig. ..LEDSEN FÖR DET MED GENEN..DU FIXAR DET DU HAR JU MITT BLOD I DIG SOM GJÖR DIG STARK=(PAPPA) O ENVIS=(MAMMA)=)..VILKET BESLUT DU ÄN FATTAR SÅ STÅR JAG PÅ DIN SIDA ANG GENEN BRA ATT DU VAR UTE I GOD TID. MVH GÖRAN.ps.nu är det upp till dig om du vill ha någon kontakt .bollen ligger hos dig.önskar dig det bästa av livet lycka o välgång..älskar dig pappa.....

    SvaraRadera
  5. Göran:
    Tack för att du tänker på mig!

    SvaraRadera