Min förebyggande operation är gjord.

Min operation (som gjordes den 2/1-13) gick jätte bra. Jag gjorde inte så mycket, jag sov så gott så. Det var min läkare (läs: Dr Andersson) som gjorde jobbet och det blev en liten utmaning för honom eftersom jag har (läs: hade) stora bröst som tomma påsar som hänger ner till naveln typ. Dom var också olika stora, tror det som var den stora utmaningen att får till så lika som möjligt. 

Ska försöka få ihop en operations berättelse.

Jag mins inte så mycket på uppvaket, jag var riktigt trött och yr. Jag låg yrade och pratade i gåtor. 

Tror inte att jag hade så ont när jag var på uppvaket. Eftersom min op. inte tog längre än 4 timmar så slapp jag få kateter. Innan jag fick komma upp till min avd så ville personalen på uppvaket att jag skulle komma på toa (jag tänkte ja men visst, lycka till! jag kan ju inte ens röra mig överkropp). Dom fick sin önskan igenom tillslut. Hur jag kom till toan är ett mirakel. Först fick jag sitta på sängkanten. Yr som ett yr väder så känns det ganska bra ändå. Dom två fina usk o ssk är så underbara och försöker få mig att skratta. Jag fick tjuts av sängen till toa efter många försök.

Jag mins inte mycket när jag sitter på toa, sen vaknar jag upp och det är 4 personer som hjälper mig upp på sängen, japp jag svimmade på toa. 

När jag kom till avdelningen så har jag lätt ont,  men snacka om vilket tryck man har mot bröstkorgen. Man känner sig rejält mörbultad överkörd över ett tåg. Har fyra dränage slangar (två på varje sida om brösten) två kanyler, en på den högra handleden eller nija vid tummens rot typ och en i vänstra armväcket. Mina första dagar på avdelningen ser lika ut i stort sätt, så jag kommer inte att skriva om varje dag utan en sammanfattning.

Jag fortsätter att svimma eller på väg att svimma vid mina toa besök till en början. Men det blir bättre.

Jag äter smärtstillande hela tiden Alvedon, Ipren, Diplofinak, Oxynorm (morfin) och så fick jag en till morfin tablett dom två första dagarna för jag hade så j*kla ont. och så fick jag lokalbedövning rakt in i brösten via kateter (det får man bara man när inlagd, alltså inte hemma).

Smärtan kan man inte föraställa sig hur ont man kommer att ha efter op. Klart att jag visste att jag skulle ha ont, men herre jisses säger jag bara. Tur att dom gjorde båda samtidigt säger jag bara. Önskar ingen denna hemska smärta.

Tillslut får jag se det min läkare har skapat åt mig, mina nya bröst. Det är så fint, fast det är så svullet och ärrigt (det min läkare har gjort är att ta bort så mycket bröstvävnad som möjligt och placera två siliconproteser under bröstmuskeln. Han tog även bort vårtgård och bröstvårta + att jag valde att förminska mina bröst så nu har jag en full C kupa istället för full DD).

Så idag när jag ser mina bröst är jag mycket nöjd visst det är lite små fix kvar att göra men det är ju bara små potatis jämfört med själva op.

ursäkta mina stavfel och särskrivningar.

Jag hade inte klara detta utan min familj. Älskar er!.

Mammografi

Början på juni så ska jag göra mammografi för andra gången. Det känns väl så där, inte för att det gör ont eller så utan jag känner mig väldigt ung när jag sitter i väntrummet.

Sist jag gjorde undersökningen så var min äldsta dotter och mamma med. När ssk'n (läs: sjuksköterskan) ropade upp mitt namn så tittade hon på min mamma och blev inte chockad när jag steg upp från stolen och så klämde hon ur sig att jag såg för ung ut. Roligt nej.

I själva väntrummet så är det ganska dyster stämning, ingen vågar titta på varandra knappt andas. Skulle  man tappa en knappnål så skulle det höras mycket väl. Vet inte varför det så.?.

Så jag hoppas på det bästa nu i juni.

Snart så får jag en kallelse till MR röntgen (Magnetisk Resonans/magnetkamera) det känns lite mer pirrigt. Undersökningen tar ju en stund (mellan 20 till 90 minuter). Så jag får återkomma hur jag tyckte hur det var.

                                                     Bilden från google.se

Väntan på ett datum!

Då har jag ringt till familjär cancer centrum om att dom ska skicka en remiss till plastikkirurgen så jag kan göra min bröstoperation. Hoppas bara att man slipper vänta så länge bara, men jag är informerad om att det kan ta lång tid. Vägledaren tror att jag kan komma in på möte med plastikkirurgen i höst. Sen så är det bara att vänta på ett datum inför själva operationen.

Här kan ni läsa om själva operationen: Förebyggande bröstoperation med omedelbar 
bröstrekonstruktion 
Borttagandet av brösten görs av bröstkirurg. Operationssnittet avpassas efter storleken på 
brösten, men syftar alltid till att ta bort all bröstkörtelvävnad inklusive den som finns i nära 
anslutning till vårtgårdskomplexet, ända upp mot nyckelbenet, mot axeln men däremot inte i 
armhålan eller nedom bröstvecket.  Omedelbar rekonstruktion betyder att ett nytt bröst börjar 
byggas upp vid samma operation som den förebyggande operationen. Genom att utföra 
omedelbar bröstrekonstruktion behövs färre sjukhusvistelser och sjukskrivningsperioder än 
om bröstrekonstruktionen skulle utföras vid ett senare tillfälle. Vårdtiden på sjukhus och 
sjukskrivningsperioden är vanligtvis något längre än om endast brösten opererats bort. 
Sjukskrivningstid varierar, men är oftast 4-6 veckor. 
Rekonstruktion med implantat (inlägg) 
Operationen sker i narkos där ett team med bröstkirurg och plastikkirurg ingår.  Vid en 
förebyggande operation är det vanligast att göra rekonstruktionen med någon typ av inlägg 
(implantat); kroppsegen vävnad kan användas men väljs sällan vid denna typ av operation 
varför den metoden inte beskrivs här.  
När bröstet är borttaget placeras ett implantat bakom bröstmuskeln och huden på bröstkorgen. 
Genom att lägga implantatet bakom den stora bröstmuskeln fås bättre täckning och ett 
mjukare bröst än om det skulle läggas direkt under huden. Man får ont i bröstmuskeln som 
vid kraftig träningsvärk i några dagar efter operationen. Vårdtiden brukar uppgå till 3-5 dagar,
men varierar och styrs av behovet av smärtlindring. Naturligtvis ges så mycket smärtlindring 
som behövs under denna period. Det finns olika typer av implantat, med olika fyllning och 
olika form.  Höljet till samtliga implantat är av silikon.  
1. Om en permanent protes används kan storleken på bröstet inte ändras efter denna första 
operation. Denna metod lämpar sig bäst för rekonstruktion av små bröst. 
2. För att skapa ett större bröst eller ha möjlighet att förändra bröstets storlek efter 
operationen, användes en så kallad expanderprotes. Denna kan liknas vid en uppblåsbar 
ballong och har en slang med en ventil som läggs under huden. Innehållet består av både 
koksaltlösning och silikongel. Vid den första operationen har inte de nya brösten sin 
slutliga form och storlek, vanligtvis krävs ytterligare en mindre operation för att de nya 
brösten skall bli färdiga och för att ta bort ventilerna. 
läs mer om detta här 

Jag känner mig ganska så lugn när jag tänker på själva operationen. Det jag tänker på är mina barn, jag kommer inte att orka eller kunna att ta hand om dom en tid efter operationen och det känns inte kul. Men jag har ju en underbar man som kommer att vara hemma. Så det kan ju inte bli bättre!

Det är inte lätt att hitta informationen om det här på internet, jag vill kunna läsa om andra som har gjort detta och framför allt se bilder. Det är ju inte någon skönhetsoperation (så snyggt blir det inte) och det vet jag.
Har hittat en blogg som har lagt ut bilder efter hennes bröstoperation här är den, tycker det ser mycket snyggt ut.

Tankarna bara snurrar runt

Precis som jag har skrivit i min rubrik, tankarna bara snurrar runt i huvudet, men det är väl inte så konsigt! Tankarna har hållit mig vaken på nätterna också men nu kanske det vänder snart, för jag behöver sova .
Jag vill inte behöva tänka på sånna här saker, jag vill bara behöva tänka på min dotter/familj. (Jag vill inte att hon ska bli lidande av det här). Men nu är det så här det ser ut och då får man göra det bästa utav det.

Jag har iaf bestämt mig för att jag ska göra börstoperationen (en förebyggande bröstoperation med omedelbar rekonstruktion) läs mer här om du vill veta mer om det. Men jag vet inte när det "passar" om kan säga så?! Jag tycker att det är svårt att veta när det är "rätt" att göra en sån här operation. Det är ju så att man måste ju bestämma sig för något och det har jag gjort, även om jag kanske inte hínner prova det här med att gå på kontroller (mammografi och magnetröntgen) jag känner att jag vill få det gjort nu. Varför vänta?
Okej jag kommer inte att kunna amma om jag gör operationen innan mitt andra barn, men det känns att det här är en viktigare fråga än det. Jag vill finnas för mina barn hela mitt liv. Jag kommer inte att kunna leva med att jag kanske väntar några år med att jag göra operationen och så får jag cancer, det skulle jag inte klara för jag visste ju om det innan att jag kunnat göra något som förhindrade det.

Jag vet att man ska tänka egoistigt men det är svårt kan jag säga, för min dotter/familj går alltid först.
När jag tänker på det operatinen så känns det ändå ganska bra, visst har jag några (läs: många) frågor men jag kommer att få träffa en läkare i Juni och då kommer jag att ställa alla mina frågor till honom/henne. Det ser jag framemot. Jag har redan börjat skriva ner på ett papper vad jag vill ställa för frågor som jag kommer att ta med mig till mötet. Några frågor som jag har skrivit är:

1. Vad är genomsnitts åldern på kvinnorna som gör en sån här operation?
2. Vad ska jag ha för förväntningar på resultatet efter operationen?
3(a). Hur länge blir man kvar på sjukhuset efter operatinen (b) Får man stanna någon dag extra om jag skulle vilja det?
4(a). Tiden efter operationen, vad ska man tänka på? (b) Hur länge blir man sjukskriven? (c) Vilka smärtsillande kan man ta/hur länge?
5. Vad händer om jag blir gravid efter operationen (tänker angående brösten)?
Ja, frågorna är många och dom kommer nog att bli fler kan jag tro.
Men jag känner att det här kommer att bli rätt, för jag känner att det är rätt att göra det här.

Beskedet!

Den här bloggen kommer att handla om att jag bär på BRCA1 genen. Har pecrecis fått reda på det eller rättare sagt den 4/5-11 fick jag det beskedet.

Kvinnor med BRCA1 får bröstcancer vid i genomsnitt 40 års ålder. För BRCA2 är genomsnittsåldern lite högre. Det kan jämföras med 63 år för kvinnor med icke ärftlig bröstcancer. Förutom den höga risken att utveckla bröstcancer har en mutationsbärare av BRCA1 en 60 % risk att utveckla äggstockscancer och en 30 % risk att få cancer i andra bröstet. Risken att utveckla äggstockscancer är högre med kvinnor som har BRCA1 än med kvinnor som bär på BRCA2. Risken för kvinnor med BRCA1 att utveckla äggstockscancer räknas vara runt 44-64 procent före 85 års ålder och en kvinna med BRCA2 är livstidsriken 15-20 procent. Kan läsa mer om det här http://www.brca.se


Jag tog med min mamma på mötet när jag skulle få svaret om jag bar på genen som mamma har. Mötet började med att jag fick veta att jag bar på genen, jag blev alldeles stel i kroppen fast jag kände en lättnad på samma gång, för jag har som "vetat" på något sätt jag att jag har den, men nu fick jag det på svart&vitt.
och jag kan andas ut nu och slappna av. För det här jag jag tänkt på sen jag vetat att mamma har den. och så har jag tänkt mycket kring just bröst- äggstockscancer sedan min mormor dog idet och min mamma har haft bröstcancer. Så det har alltid funnits i mitt huvud. Jag kan släppa en bit, och försöka tagtag i en ny bit, När ska jag operera mina bröst?

Så nu sitter jag här med mina vigtigaste beslut i mitt liv.
Vad ska jag göra? När ska jag göra det? Hur går det till? Hur ont gör det?
Som sagt så har jag tusen frågor, som jag försöker hitta svar på med det är inte lätt kan jag säga.
Jag håller på att läsa på internet om det här men det finns inte så mycket information. Men jag har hamnat på några fina bloggar som bär på genen också, så det har gett mig en heldel information om hur det har gått för dom med operation osv.

Det här har som fått mig att se på livet med andra ögon nu, man ska aldrig ta saker för givet. Livter är för skört för det.