Sist jag gjorde undersökningen så var min äldsta dotter och mamma med. När ssk'n (läs: sjuksköterskan) ropade upp mitt namn så tittade hon på min mamma och blev inte chockad när jag steg upp från stolen och så klämde hon ur sig att jag såg för ung ut. Roligt nej.
I själva väntrummet så är det ganska dyster stämning, ingen vågar titta på varandra knappt andas. Skulle man tappa en knappnål så skulle det höras mycket väl. Vet inte varför det så.?.
Så jag hoppas på det bästa nu i juni.
Snart så får jag en kallelse till MR röntgen (Magnetisk Resonans/magnetkamera) det känns lite mer pirrigt. Undersökningen tar ju en stund (mellan 20 till 90 minuter). Så jag får återkomma hur jag tyckte hur det var.
Bilden från google.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar